Dag 1 - Presentera mig själv
Hur ska man presentera sig själv då?
Jag är född 23 maj 1988 :)
Och ärligt talat vet jag inte vart jag är född eller döpt?
Tror jag är född i Kga men säger inge så har jag inge sagt:)
Jag är uppväxt i Björneborg & Kristinehamn tills jag va 13 då jag flyttade till mamma i Degerfors, sen blev de flyttar lite hit & dit..
Degerfors --> Storfors --> Karlskoga --> Kristinehamn --> Karlskoga
Kritinehamn är mitt HEMMA!
Skulle jag få välja helt själv så skulle jag flytta tillbaka dit på en gång men har ju även en pojkvän som jag måste ta lite hänsyn till och han vill INTE bo i Kristinehamn...
Men nu har jag ju börjat umgås mer med folk här i stan så de börjar bli bättre men HEMMA är alltid Kristinehamn:)
Där bor även min bästaste bästa vän, jag har bara känt henne sen sommaren 2008 men hon är den som vet allt om mig och som jag vet alltid kommer vara min vän<3
Jag älskar dig Felicia Dahlqvist<3
Min barndom kommer jag inte gå in något på tror ja..
Har inte haft den uppväxten som barn ska ha iaf, kan iaf säga att fram till 13 års ålder & jag flyttade till mamma levde jag med misshandel och en pappa som drack och där får det räcka..
Kommer det frågor så får vi se om ni får svar på det..
& nu väntar jag själv en liten knodd som är beräknad 3 maj:)
Och jag har lovat mig själv att hon ska få ett underbart liv, alla problem kan jag inte ta bort även fast jag vill men jag ska göra så gott jag kan för att hon ska få det så bra det går<3
Vad ska jag skriva mer då?
Nej, det får nog räcka så tror ja:)
Finns ju faktiskt plats för kommentarer så det är bara att fråga om det är någe:)
Du var ett efterlängtat barn av båda dina föräldrar. Jag längatde efter dig som en tok och älskade att sköta om dig! Hos Lisa Bettan Elin (kärt barn har många namn) och Kent var JAG alltid välkommen och dom tog hand om oss på bästa möjliga sätt så länge dom levde tillsammans.
Du ska ju inte tro nått annat än att dom både velat ditt och dina syskons bästa även om ni upplevt skitjobbiga år.Ingen av dom planerade ert liv som det blev. Men vet du, det viktigaste är att se framåt. Saker som skett i din barndom kan förklara men det ursäktar inte ett beteende. Man kan inte gå igenom livet och skylla på sina dåliga uppväxt. Jag är helt övertygad om att du är på rätt spår Rebecka!
Det var ju inte nån dans på rosor att leva tillsammans med Lars heller men det har bara stärkt mig!! Jag hade däremot förmånen att även få växa upp tillsammans med din mamma och hennes syskon. Så sträck på dig, njut av att du ska ha barn med en kille du älskar och gör ditt bästa så kommer du komma långt!
Love Mia
