Kanske borde ta lite snabbt om förlossningen medan tösa sover? :)

Eftersom jag fick havandeskapsförgiftning så blev jag igångsatt den 27 april 9:30 efter att ha legat inlagd sammanlagt ca två veckor, ÄNTLIGEN!
Men fy fan, jag fick en ballong som skulle vidga livmodern eller vad man ska säga som de skulle dra i varje halvtimme men den ramlade ut av sig själv nån timme innan de skulle vara klart så jag fick ju panik men de sa att de inte var ngn fara..
Men att sätta in den gjorde så satans ont och Fredrik hade inte hunnit dit än:(
Så de fick ge mig lustgas men fy fan:(
Sen va de dags att ta hål på hinnorna och de gjorde ju inte lite ont de heller:O
ALDRIG MER!
Men de trodde inte att de fick hål först för de tyckte inte de kom så mkt vatten men efter en stund när jag ställde mig upp så bara rann de..
Och de skulle sätta nån elektrod på Wickys huvud men de fick de inte att funka..
Och hade dropp hela dagen som gav mig värkar och de värkarna är de värsta nånsin, att de kan göra så satans ont och de är ingen vanlig smärta, de går inte att förklara..
Provade med nån TENS-apparat men de gjorde de bara värre och värmekuddarna hjälpte bara en liten stund, det bästa var pilatesbollen att sitta & studsa på och att Fredrik strök mig på ryggen/svanken:)
Vid halv 10 på kvällen fick jag epiduralen, aldrig varit så nervös men de gjorde inte så ont som jag trodde och jag fick ha lustgasen under tiden:)
Men efter jag fått den stannade allting och jag kunde passa på att vila, både skönt men ville bara att de skulle bli klart..

03:10 kände jag att jag VERKLIGEN behövde gå på toaletten och jag blev helt galen eftersom jag inte fick kliva ur sängen, barnmorskan sa att hon skulle kolla hur öppen jag va och då vare dags att börja krysta men jag kunde inte släppa att jag skulle gå på toa först så vi gillade inte varann nått värst då!
Tur att Fredrik satt med och höll mig lite lugn iaf<3 
Det är en så otäck känsla så de går inte förklara, bara de som fött barn vet hur de känns..
Men jag fick tag på lustgasen och tillslut började jag känna att hon kom ner mer & mer:)
Men sen fick jag nog, gav upp och kände att de hände ingenting och jag bad dom ta ut henne hur som helst för jag orkade inte mer och då ville de att jag skulle ta ner min hand och känna men öhm nej tack?!
Men då hade hon halva huvudet ute så de blev lite bråttom eftersom jag slutade och hon fastnade lite:(
Men sen gick de fort, lite tryck till så 03:29 va hon ute:)
Fredrik klippte navelsträngen fastän han sagt att han inte skulle göra de:)<3

Så våran älskade dotter Wicky Marinette Ruck är född 03:29 28 April & vägde 3480gram & va 48cm lång:)
När hon blev 3 veckor hade hon redan växt till 52cm & 4160gram:)
Det går så himla fort:)<3


Den otroliga känslan att få upp henne på bröstet va helt otrolig<3
Det går inte att förklara vad stolt man är över den lilla varelsen<3
Vårat lilla mirakel<3

Men utan Fredrik där hade jag aldrig klarat mig igenom alla värkar och smärta<3
Är så otroligt glad att han va med och jag har den bästa pappan till min dotter<3

Jag älskar att vara mamma men jag skulle inte göra om en förlossning till!